Förra veckan slank jag in på Myrorna på Järntorget på väg hem. Köpte inget men hittade massor, stolar, gamla ramar, pigtittare och en jäkligt cool jesustavla. Det var mest ramen på jesustavlan som var fin men jag gillade den på något sätt.
Idag på vägen hem tänkte jag slå till på tavlan. Som i slowmotion ser jag en tjej framför mig som precis rycker tavlan framför ögonen på mig. Hon pratar med säljaren och pratar om ramens fantastiska patina och att priset, 300:- är så lågt. Jag står bredvid och tittar på och hoppas hon ska ångra sig!
Det var nog inte meningen att jag skulle ha en jesustavla. På lördag är det jag som löper runt på loppisar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ja, det gäller att inte fega från början, eller hur;-? Men....mister Du en så står dig tusen åter /Katarina
Katarina:
Jo, det stämmer nog. Hade jag varit riktigt intresserad så hade jag nog slagit till på direkten!
Skicka en kommentar