Åkte med mamma och pappa till Ullared idag (rätt gissat Helen). På vägen dit var vi med om en enorm trafikolycka på E6:an. Helt plötsligt började det regna, sekunden senare var det ett snö- och hagelkaos med blixthalka. Min pappa, snart 80 år fyllda, hade sinnesnärvaro nog och hann bromsa i tid och dessutom hinna svänga undan. Vi blev träffade av en bil i sidan men både vi och bilen klarade sig fint. men vilket kaos det blev, bilar överallt och skadade människor. Jag stod och höll om en tjej som var chockad och hade skadat nacken. Det dröjde inte länge innan ambulanser, räddningstjänst och poliser kom.
Vi var alla chockade men bestämde ändå för att åka vidare. Nu är jag dock helt slut. Man inser vad som kunde ha hänt och känner att det är ett under att ingen blev allvarligt skadad.
Mitt Ullaredsbesök kommer i nästa inlägg för det var värt att kommentera : )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Usch vad otäckt! Och vilken tur att ni klarade er oskadda! Men som du säger kommer det efteråt, när man slappnar av och inser vad som kunde ha hänt!
Usch, vad skakigt! Såg precis på Västnytt om olyckan. Tur att ni hade en så bra chaufför som klarade skivan!
Läskigt! Skönt att ni klarade er fint.
Första halkan... usch! Skönt att det gick bra
a-mode50plus:
Ja, det var verkligen hemskt. Allt gick så otroligt fort!
Emsan:
Det är vi verkligen glada för. Pappa är ju gammal helikopterpilot så hans reflexer är, tack och lov, fortfarande i fin form!
Frida:
Ja, det var verkligen otäckt. Man inser hur fort det kan gå... Tack för hälsning!
Fröet:
Tack, ja, det är lurigt. Det här var bara en sträcka på ca 1 km som det var halt på. Otroligt lurigt. Bilarna for omkring i båda körriktiningarna...
Gud så läskigt! Såg också på nyheterna, tur att ni klarade er!
Älskade vännen! Jag är så glad och tacksam för att det gick bra för er. Tänk vilken tur för den tjejen som du höll om att det var just du med all din värme som fanns där för henne när hon var chockad. Kram / Lina
Pia:
TACK, jag det är ett under att ingen skadade sig allvarligt.
Lina:
SÖTA DU! Det kändes faktiskt riktigt bra att kunna hjälpa till. KRAM tillbaka!
Skicka en kommentar