Läser på ledarsidan i GP att man vill ha rätt i Västra Götalands län att få reda på vilket kön barnet har som man väntar. Något som man inte har idag. Man menar att man inte kan knyta an till personen som man bär om man inte får reda på vilket kön det har. Man påpekar också att det inte alls är ur ett praktiskt perspektiv så att man kan förbereda med kläder, prylar och inredning av barnkammaren
Det tycker jag är väldigt intressant. När jag fick barn, det är ju många år sedan nu, så var det inte någon, förutom möjligen någon enstaka som gjorde fostervattensprov, som tog reda på barnets kön. Om det berodde på sämre kvalité på ultraljudsundersökningen eller om det helt enkelt var tradition vet jag inte. Märker idag på jobbet att det är ungefär fifty-fifty och att det verkar vara de som fött barn tidigare som i större grad tar reda på könet. Om den ena föräldren vill och den andra inte så verkar det som om man inte tar reda på könet och respekterar beslutet från sin partner.
Personligen hade jag inte velat ha reda på mina barns kön. Förstår inte varför och tyckte att det var en del av hela grejen, att just i det här underbara ögonblicket ta en hastig blick ner för att se vem det egentligen var som hade bott i min mage under 9 månader.
Hur är det med er? Är det viktigt för er att ta reda på barnets kön och om så är fallet varför?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Jag tyckte oxå det var mysigt m ett arbetsnamn under graviditeten. Fundera vem den lilla filuren var o sedan få lyfta den lilla/e från magen o kika :-)
Fröet:
Visst var det ett härligt och underbart ögonblick!? Men tycker du som jag att det har blivit annorlunda nu och att andelen som vill veta barnets kön har ökat?
Jag skulle inte vilja veta, visat var man nyfiken, men det finns inget häftigare än när man precis har fött klart och någon skriker -"Det är liten kille!!" eller -"Det är en liten tjej!". Det där med praktiska skäl tycker jag verkar lite för 2000-talsaktigt kontrollbehovsbajsenödigt. Jag menar, vad gör det om barnet får ha lite vita och gula kläder i början? Eller om man väntar med at köpa sängkläder tills barnet är fött? Man är faktiskt två om detta och en kan gå ut och handla medan den andra ammar isåfall.
Däremot skulle jag nog välja fostervattensprov på den eventuella trean som kanske kommer om några år då jag inte vill stå med faktum att mina två tidigare barns tillvaro (och vår) drastiskt förändras om man föder ett multihandikapat barn. Men, vi får väl se... man kanske ändrar sig tills dess? /JT
Hej Maggan! När jag fick mitt 3:e barn vid 37 års ålder, blev jag erbjuden att göra fostervattenprov. Min syster har en son med down syndrom. Därför gjorde jag det, men ångrade mig direkt. Jag håller med dig Maggan könet för mig/oss hade verkligen ingen betydelse, så det var vi inte intresserade av att få veta och faktiskt inte heller om det var ett "friskt" barn eller inte. När jag tänker på min systerson och vad han har tillfört allas våra liv av värme och insikt. Det är ok att vara lite annorlunda och att man faktiskt kan ha ett väl så bra liv som alla "vi andra", hade då vårt val varit enklare att välja bort ett sådant barn!? Jag tror att vi vill att våra liv ska vara så tillrättalagda som möjligt, inga överraskningar... Kram på dig! Kristin
Nej absolut inte ett dugg, känns på ngt sätt som att det ligger i tiden; en slags otålighet att få veta allt nu.
JT skrev mina exakta tankar, kunde inte formulerat det bättre själv!
Håller fullständigt med dig!
Det är ju en del i den underbara överaskningen vid förlossningen! Jag har tre barn och blev lika förvånad varje gång för jag hade gissat fel på vilket kön det var! Men gissa vem som INTE blev besviken!
Marie
JT:
Jag tycker precis som du. Men jag skulle gärna vilja veta anledningen till att man vill veta. Kan inte tro att det är av praktiska skäl.
Kristin:
Det har du rätt i! Jag tror inte att alla kanske tänker igenom följderna av att göra fostervattensprov. Jag har hört flera som har fått barn med downs syndrom som aldrig skule vilja vara utan sitt barn. Men för tredje barnet kan jag förstå det til viss del.
Du ser vad lätt det gick att kommentera.
Kram tillbaka!
Molly:
Visst är det så. tycker absolut att det har förändrats och at det "ligger i tiden" och att det har påverkats av det sätt vi lever idag.
Emmely:
Vist är det en härlig överraskning. tycker det hör till att få gissa och undra vem det är som bor därinne : )
Marie:
: ) Jag gissade också fel båda gångerna. Var bombsäker på tjejer men så blev det ju inte!
Vad är detta för trams, skulle ovetskap om könet påverka anknytningen??? Helt uppåt väggarna, näe snarare är det det alltmer ökade kontrollbehovet som styr...
Fliselin:
Välkommen hit!
Ja, något är det som förändrats och om man tänker ett steg längre så kanske inte det är så konstigt med tanke på hur lätt det är att kontrollera allt idag. Men jag står också fast, det där "ögonblicket" vi talat om är helt fantastiskt!
Skicka en kommentar