Nu kan vi andas ut!

Idag har vi fått ett mycket, mycket positivt besked.
Den där lilla blå pricken som Ö fick under sin tumnagel för snart två år sedan och som han vid några tillfällen gick till vårdcentralen för där de försäkrade honom om att han hade klämt fingret och skulle tappa nageln visade sig i början på juli vara en tumör.

I våras blev den där blå pricken större och större och efter ett tag började han googla och förstod att det faktiskt kunde vara cancer. Jag slog bort det direkt. Det verkade så osannolikt. En remiss till hudavdelningen på Sahlgrenska gjordes snabbt och det bekräftades. Det var en skakig resa till Grekland där man levde i ovisshet om det var god- eller elakartat.

När vi kom hem var det återbesök och vi fick bekräftat att det var malignt melanom. Det var som ett stort tungt grått täcke lade sig över oss. Tumören skulle undersökas mer noga och hudläkaren skulle diskutera med andra läkare hur mycket av tummen som skulle tas. Detta skulle ta cirka två veckor. Det var helt fruktansvärda veckor och under tiden fick vi än en gång bekräftat att det var malignt melanom och att den dessutom betecknades som tjock vilket ökade risken för spridning. Den där grå tunga filten slöt sig ännu hårdare om oss.

Trots semestertider så var Sahlgrenska oerhört snabba och vi fick komma till handkirurgen där de ha beslutat att ta lite drygt halva tummen. Under samma operation skulle man också ta ut lymfkörtlar för att kunna undersöka en eventuell spridning.

Det var under de här dagarna vi bestämde oss för att gifta oss. Det kändes viktigt att komma ännu närmre varandra och knyta våra band tätare. Ö som var sjukskriven ordnade det mesta med catering och bokningar. Vi fick en fantastisk dag som vi aldrig kommer att glömma. Helt otroligt att i stort sett alla våra vänner kunde vara med trots att det var så kort varsel. Hela dagen kände vi båda att det var så rätt, så självklart att vi skulle gifta oss efter nästan 10 år tillsammans!

Resan till Spanien har också gått i väntans tecken. Tummen har läkt bra och Ö börjar vänja sig vid att använda en kortare tumme. Tiden i solen har spenderats under parasoll. Det här med att sola har liksom fått en annan innebörd....!

Det tar 5-6 veckor att få svar efter operationerna. Det har inget att göra med att Sahlgrenska har haft en tuff sommar som det skrivits spaltmeter om i GP. Måste säga att de har varit oerhört tillmötesgående och skyndat på mycket de bara kan, trots att det varit mitt i semestertider.

Idag var det äntligen dags för återbesök. De sista dagarna har nästan varit olidliga. Man vill ju egentligen veta men ändå inte på något sätt. Ingen aning hur man förbereder sig för ett sådant besked?!

Läkaren pratade länge om hur tummen läkt och hur viktigt det är att han använder tummen. Men kom till sak någon gång!! Både Ö och jag trodde att han tog så lång tid på sig för att han ville "linda in" ett negativt besked. Men till sist fick vi äntligen veta att det inte finns någon spridning. Underbart! Som vi väntat på att få höra detta positiva besked.

Kan inte säga annat än att det är en stor, stor lättnad. Idag har vi firat med en av alla flaskor champagne vi fick i bröllopspresent. Och bara pratat om hur fantastiskt det är att all cancer nu är borta.

Nu kan vi andas ut och se framåt. Men den hör sommaren kommer vi aldrig att glömma!